← Blog

Att skriva musik får mig att må bra: Om kreativitet och välmående

Jag har skrivit låtar i mer än 40 år och jag kan konstatera att låtskrivandet får mig att må bra. På många sätt.

Peter Nordberg · 9 november 2026

När jag skriver musik är det som om tid och rum försvinner. Jag zoomar in, eller ut, går in i ”zonen” eller kliver in i ett parallellt universum. Några skulle kanske kalla det en flykt, men jag hävdar nog det motsatta.

Även de dagar då inspirationen inte riktigt infinner sig mår jag bättre efter att ha tillbringat en stund med en låt. Med åren har jag insett att låtskrivande för mig handlar om betydligt mer än att skapa någonting som andra ska lyssna på.

Själva skapandet har ett värde i sig.

Och det intressanta är att det faktiskt finns en hel del forskning som kan hjälpa oss att förstå varför.

Vad händer i hjärnan när vi skapar musik?

Forskning om musik och hjärnan visar att aktivt musicerande kan påverka hur hjärnan fungerar och anpassar sig. Det handlar bland annat om neuroplasticitet, hjärnans förmåga att förändras och utvecklas genom erfarenheter.

När vi skapar musik använder vi flera förmågor samtidigt. Vi lyssnar, minns, känner, associerar, fattar beslut och använder vår kreativitet. Forskare har också undersökt hur musikskapande kan bidra till känslomässigt välbefinnande och en starkare känsla av identitet.

Det betyder förstås inte att låtskrivande är någon mirakelkur, även om det säkert kan upplevas så för några av oss. Mycket av forskningen handlar dessutom om musicerande i bredare bemärkelse, inte enbart om att skriva låtar.

Men jag tycker att det är fascinerande att något jag själv har upplevt under så många år också går att förstå ur ett vetenskapligt perspektiv.

Så varför skriver jag?

Ibland undrar jag själv varför jag började skriva musik. Och det finns nog inget enkelt svar på den frågan.

Kanske var det nyfikenhet? Kanske ville jag vara som min stora barndomsidol Elvis Presley? Eller kanske som min kompis storebror, han som var trummis i ett band och lät oss vara med när de övade i skolans aula.

Kanske var det en kombination av allt?

Det enda jag vet är att jag alltid har vetat att jag är en låtskrivare, vad nu det egentligen innebär. För mig har låtskrivandet alltid varit ett sätt att utforska såväl omvärlden som mig själv.

Att skriva en låt är att följa en känsla, en tanke eller en melodi och se vart den leder mig.

Jag känner, ser och hör musiken. Som mönster.

Och plötsligt blir det balans. Någonting når fram eller faller på plats. Den där känslan när man plötsligt ”landar” en låt, en vers eller kanske bara en enda mening. Den liknar ingenting annat.

Balans. Jag mår bra.

Låtskrivandet är ett hantverk med flera dimensioner, utvecklat av människor genom alla tider. Våra sånger passerar både tid och rum. De har något universellt över sig och är många gånger större än oss själva.

Dela inlägget

Skapat av människor med kärlek, i Stockholm.